Bondeproblem
Gah.. Vilken dag! Möten, möten och möten. Ja det har ju varit en del hemlighetsmakeri i bloggen och det som det tisslas och tasslar om är mycket. Just nu är det ett produktionsbolag som heter ligger bakom det stora trädet här i kråkbjörn som vill göra ett eget tv-program med mig, (och vi som bara har en endaste tv här i byn, vi är inte så intresserade av dumburkar egentligen) och tv-kanalen har sagt ja så innan luftballongen åker imorgon till Ängelholm ska jag på möte om det. Spännande! Det är så otroligt mycket som händer just nu. Överrallt får jag olika erbjudanden men jag har is i magen så gott det går och försöker att ta det lugnt.
Jag har fått ställa en konstig fråga till mig själv och det är "Hur känd vill jag bli?" Och det underligaste av allt är att jag aldrig har velat bli känd, men när man ser att folk gör tavlor av kottar av en, så förstår jag att jag börjar bli mer än känd. Jag har haft som mål att innan jag fyller 20 år ska jag vara ekonomiskt oberoende på entreprenörsskapet, bloggen, sälja BondeBellme etc. Och studera juridik för skojs skull och det kommer troligen att inträffa om det går i den här takten. Men "baksidan" av det hela är just att privatlivet minskar. Ett exempel är att jag blivit av med nästan samtliga av mina grisar, eftersom jag jämt o ständigt ställer och signerar autografer till mina fans på dem. Dessa grisar har jag blivit av med hitills " blacke pig, fetta gris, nigga trigga gris, styggve junior, madagaskar leif, alfsara, ETtuli samt seinfeldtkers, och det har varit väldigt svårt, men man ställer väl upp för sina fans.
När jag går på byns stig, så kommer många fram till mig och ber om dessa olika autografer, så när jag inte har grisar att signera på, så skriver jag ju givetvis på runskrift på olika stenar som fansen har.
Så vad ska man välja egentligen? Privatliv? Berömmelse? Det värsta som finns skulle vara om jag blev känd för ingenting. Om några år vill jag kunna se tillbaks på allting och vara stolt över det jag har uträttat. Även om det endast var att bära fanan för att försöka krossa bondeärsämsrelagsbegreppet. Jag får återgå till de tankar jag hade när bloggen började bli stor; "fortsätta i den mån att jag alltid vaknar upp och mjölkar en ko eller två ochtycker att livet är roligt, alltid vara stolt för det jag gör och att jag alltid har kontrollen över mitt egna liv." Men hur mycket kontroll blir det om man finns i dumburken eller dockteatern varje kväll? Hmm. Tuffa Bondeproblem. Det går inte ens att kalla de för Bondelandsproblem längre....
Jag har fått ställa en konstig fråga till mig själv och det är "Hur känd vill jag bli?" Och det underligaste av allt är att jag aldrig har velat bli känd, men när man ser att folk gör tavlor av kottar av en, så förstår jag att jag börjar bli mer än känd. Jag har haft som mål att innan jag fyller 20 år ska jag vara ekonomiskt oberoende på entreprenörsskapet, bloggen, sälja BondeBellme etc. Och studera juridik för skojs skull och det kommer troligen att inträffa om det går i den här takten. Men "baksidan" av det hela är just att privatlivet minskar. Ett exempel är att jag blivit av med nästan samtliga av mina grisar, eftersom jag jämt o ständigt ställer och signerar autografer till mina fans på dem. Dessa grisar har jag blivit av med hitills " blacke pig, fetta gris, nigga trigga gris, styggve junior, madagaskar leif, alfsara, ETtuli samt seinfeldtkers, och det har varit väldigt svårt, men man ställer väl upp för sina fans.
När jag går på byns stig, så kommer många fram till mig och ber om dessa olika autografer, så när jag inte har grisar att signera på, så skriver jag ju givetvis på runskrift på olika stenar som fansen har.
Så vad ska man välja egentligen? Privatliv? Berömmelse? Det värsta som finns skulle vara om jag blev känd för ingenting. Om några år vill jag kunna se tillbaks på allting och vara stolt över det jag har uträttat. Även om det endast var att bära fanan för att försöka krossa bondeärsämsrelagsbegreppet. Jag får återgå till de tankar jag hade när bloggen började bli stor; "fortsätta i den mån att jag alltid vaknar upp och mjölkar en ko eller två ochtycker att livet är roligt, alltid vara stolt för det jag gör och att jag alltid har kontrollen över mitt egna liv." Men hur mycket kontroll blir det om man finns i dumburken eller dockteatern varje kväll? Hmm. Tuffa Bondeproblem. Det går inte ens att kalla de för Bondelandsproblem längre....
Kommentarer
Trackback
